Nya uppgörelser efter valet. C och fp mest intressanta för S. EMU och arbetsrätten hör till frågorna som måste avgöras.
Den harmoni som i tre år förenade socialisten Göran Persson och borgaren Olof Johansson uppstod i deras gemenskap som folkrörelsemänniskor. Därtill en stark känsla för att skapa de majoriteter som en demokrati kräver bakom obehagliga beslut.
Denna samsyn gjorde intryck på finans- och räntemarknaden. Det goda som kom ut från de slutna rummens politik var stabilitet, och sånt gillar marknadens aktörer. Låst budgetprocess och självständig riksbank hjälpte till att skapa rekordlåg inflation, sjunkande räntor, stigande aktiekurser och bättre statsfinanser.
Men småfolk utan lån och aktier eller pengar på banken, vanligen socialdemokraternas och centerns väljare, såg inte i sina portmonnäer eller i sin vårdkö att tiderna blivit bättre.
Johansson bad om förståelse. Det handlade om politisk mognad och ansvar. Göran Persson medgav att allt inte gått som han tänkt, men att han ville ställa det till rätta nu när hans regering hade egna pengar inte lånade.
Göran Persson har haft en unik maktställning i svensk politik de senaste fyra åren, först som finansminister och därefter som statsminister. En sån uppgradering av en enskild politiker har aldrig tidigare inträffat. Han gav sig själv ett öppet mandat för en samarbetsregering. Med uppgörelser var han beredd att genomföra de skarpa förslag som varje borgerlig regering önskat sig men inte vågade genomföra. En del löften om att utrota ungdomsarbetslösheten infriades inte. När han fingrade på arbetsrätten hotade fackföreningsrörelsen att stoppa kontantbidragen till valfonden. Väljarna demonstrerade missnöjt med att gå till v i opinionsmätningarna.
Statsministern strävar efter fortsatta uppgörelser. Varje regering har som mål att få breda uppgörelser som ska hålla över regeringsskiften. Det finns dock inga erfarenheter som visar att uppgörelser överlever helt och fullt särskilt länge. Energiuppgörelsen (s, c, fp) 1991, skattereformen (s, fp) 1991 och krisuppgörelsen (s, m, fp, c, kd) 1992 har eroderat därför att såväl regering som oppositions övergivit sina åtaganden. Kärnkraftuppgörelsen (s, v, c) 1998 och pensionsuppgörelsen (s, m, fp, c, kd) 1998 riskerar samma sönderfall. Tvåpartiuppgörelsen (s och c) om den ekonomiska politiken är intakt än så länge.
Inför valet söker Persson främst ett stadigt flertal i riksdagen. Främst sneglar han på centern och folkpartiet. Dessa två ligger mest i fas med den regeringspolitik Persson vill föra efter valet. När valet är över och regeringsmakten säkrad så ska han ta itu med en rad frågor:
• EMU. En svensk anslutning är redan förberedd. År 2001 är Sverige ordförandeland i EU och till valet 2002 kan en folkomröstning bli aktuell. Då ska opinionen ha vänts från EMU-negativ till positiv. Regeringen vill slippa knivhugg i ryggen av moderaterna för att klara det formella hindret och ansluta sig till växelkursmekanismen ERM.
• Kärnkraften. Regeringsrättens uppskov med Barsebäckbeslutet kom som en skänk från ovan. Om inget oväntat händer på Sydkrafts styrelsemöte 20 augusti så är den frågan delvis desarmerad över valet.
• Försvaret. Frågan om nya förbandsnedläggningar kommer tillbaka i höst.
• Skatterna. Socialdemokraterna väntas komma med löften om sänkt inkomstskatt för låg- och mellaninkomstgrupper i partimanifestet den 21 augusti. Löftet är villkorat. Ljusningen i ekonomin måste fortsätta nästa år. Vård, skola och omsorg, inklusive pensionärerna, ska ha sitt först.
• Övriga skatter. Fastighetsskatt, båtskatt, sänkt tjänsteskatt och andra förändringar kommer efter valet.
• Arbetsrätten. Tillväxt kräver fart på nyanställningarna och att fler jobbar mer. Förslag som kan reta LO kommer efter valet. Kortare arbetstid avvisas.
• Pensionerna. De olösa delarna om finansieringen och anpassningen
till tillväxten kan bli lagreglerade efter valet om inte parterna och
partierna når en uppgörelse.
Av Åke Ekdahl
 |
|
 |
Website:
www.rajaniemi.com © Copyright 1998 - 2002 Mats & Therese Rajaniemi |