w w w . R a j a n i e m i . c o m

2000-11-08

 

Gapet mellan barnfamiljer och familjer utan barn ökar kraftigt

Familjer med barn har under 1990-talet haft en mycket sämre inkomstutveckling än familjer utan barn. Allra sämst har utvecklingen varit för ensamstående med barn.

Det är idag utomordentligt stora skillnader i ekonomisk standard mellan familjer med olika antal barn. Inkomststandarden minskar drastiskt med ökat barnantal.

Påtagligt ökade löneskillnader har under 1990-talet bidragit till ökade inkomstskillnader. Fördelningen av arbetsinkomster har dragits isär både neråt och uppåt. De med låga arbetsinkomster har halkat efter och de med höga inkomster har dragit ifrån de andra. Gapet mellan höginkomsttagare och vanliga löntagare har ökat kraftigt.

Det är några viktiga slutsatser som kan dras ur LO-rapporten "Inkomster och inkomstfördelning". Den här rapporten redovisar inkomstutvecklingen för olika typer av hushåll och belyser vad löner, kapitalinkomster, sysselsättning, transfereringar och skatter betyder för de förändringar som skett.

Sämre utveckling för barnfamiljerna

Redan i slutet av 80-talet var skillnaderna i ekonomisk standard mycket stora. Sedan dess har hushålllen med den i utgångsläget lägsta ekonomiska standarden - ensamstående med barn och gifta/sammanboende arbetarhushåll med barn - fått realinkomstförsämringar eller mycket obetydliga ökningar av de disponibla inkomsterna. Omvänt har grupper med den allra högsta standarden såsom gifta/sammanboende tjänstemannahushåll utan barn fått mycket kraftiga inkomstökningar. Bland såväl arbetarhushåll som tjänstemannahushåll har barnfamiljerna haft en mycket sämre utveckling av inkomsterna än familjer utan barn. Resultaten visar också tydligt att inkomststandarden minskar mycket kraftigt med ökat barnantal.

Internationell jämförelse

Utvecklingen sedan början av 80-talet kan beskrivas på följande sätt. Under 1980-talet ökade inkomstspridningen i Sverige med 12 procent - och under 1990-talet, fram till 1998, har inkomstspridningen ökat med 15 procent.

För att illustrera innebörden och allvaret i denna utveckling kan vi tänka oss att inkomstskillnaderna i Sverige fortsätter att öka i samma takt framöver som under de dryga femton år som ligger närmast bakom oss. Då kommer vi att om ungefär tjugo år ha lika stora inkomstskillnader som det mest ojämlika landet i Europa för närvarande (vilket är Storbritannien). Det är ett väsentligt annorlunda samhälle som man då skulle leva i. Ytterligare tjugo till trettio år med denna ökningstakt skulle leda fram till att vi fick samma inkomstspridning som USA har idag.

I internationell jämförelse har Sverige tillsammans med övriga nordiska länder, en jämnare inkomstfördelning än andra västliga industriländer. Men Sverige tillhör de länder där inkomstskillnaderna ökat förhållandevis starkt sedan 1980-talets början.

Ojämn fördelning av kapitalinkomster

Kapitalinkomster har ökat i betydelse. Dessa inkomster är mycket ojämnt fördelade. De ökar skillnaderna mellan olika inkomstgrupper, men också skillnaderna mellan yngre och äldre. Skillnaderna är också mycket tydliga vid en uppdelning mellan olika typer av hushåll. Gifta/sammanboende tjänstemannahushåll utan hemmavarande barn har de allra högsta kapitalinkomsterna. Deras sammanlagda kapitalinkomster är i genomsnitt sex gånger högre än i motsvarande arbetarhushåll. Bland gifta/sammanboende med barn är skillnaderna mellan arbetarhushåll och tjänstemannahushåll lika stora, men kapitalinkomsterna är inte lika höga som bland hushåll utan barn.

De allra högsta inkomstgrupperna har haft en klart bättre inkomstutveckling än de lägsta och gapet mellan höginkomsttagare och vanliga löntagare har ökat kraftigt under både 1980- och 1990-talet. Det gäller oavsett om man räknar före eller efter skatt.

Källa: LO:s Pressmeddelande