2001-05-25
Under 1980-talet fick Labourpartiet bevittna hur Margret Thatcher först krossade den engelska fackföreningsrörelsen och sedan se hur bit för bit av brittiska välfärdsstaten revs ner. Det var Tony Blair som till sist lyckades föra Labourpartiet tillbaka till makten. Blair blev snabbt en symbol för en förnyad europeisk socialdemokrati och förvandlade det gamla socialistiska Labourpartiet till ett "modernt" mittenparti. Blair sammanfattade förra året sina politiska grundvalar tillsammans med den tyske socialdemokratiske förbundskanslern Gerhard Schröder ett manifest för den tredje vägens politik och politikens mittfåra.
Ken Coates som är före detta ledamot i EU-parlamentet för Labourpartiet är en av Storbritanniens främsta och största kritiker mot den så kallade "den tredje vägens" politik. Han har dessutom givit ut boken "The Blair revelation" som avhandlar Blairs "Tredje vägens vänsterpolitik". Coates ser den största anledningen till Blairs och Schröders högervridning i socialdemokraternas oförmåga att upprätthålla och vara en stark opposition. Till exempel så tog Blair över ett Labourparti som under hela 1980-talet vridits höger ut. Direkt efter Thatchers valseger började Labour mentalt anamma hennes politik och partiet marscherade helt konsekvent rakt högerut under 80-talet för att partiordförande Neil Kinnoch helt sonika trodde att man på så sätt kunde vinna mot Thatcher. I själva verket lade man bara grunden för en lång rad av smärtsamma valnederlag.
Labourpartiets inre stridigheter och konflikter har ökat under de senaste åren trots att partiet vidtagit åtgärder för att kontrollera valprocedurerna inom partiet. I Londons borgmästarval så riggades valet, så att Labours kandidat ställdes och vann mot Blairmotståndaren Ken Livingstone, trots att Labours Blairvänliga kandidat hade en dålig förankring bland partiets medlemmar. Och Livingstone tvingades att kandidera som en oberoende kandidat trots att han var medlem i Labourpartiet. Han blev dock utesluten ur Labour men vann borgmästarvalet till slut ändå. Labourpartiet förlorade också många röster i det parallella kommunvalet. Valsegern kom att kallas "Röde Kens valseger" och firades av vänstern i London som ett nederlag för Blair. Ken Coates tror dock inte att valsegern kommer att ha någon långvarig effekt på Labourpartiet. Däremot påpekar Coates att det inte längre finns någon inre demokrati i detta parti då Blair för första gången i partiets historia lyckats med konsten att helt kontrollera hela partiet. Vilket inte ens Neil Kinnoch lyckades med. Det här har bidragit till att partiet och också regeringen idag är helt toppstyrda. Anledningen är att fackföreningsrörelsen, som behövdes för att styra partiet, totalt knäcktes och nedmonterades av Thatchers högerpolitik. Därför tror Coates inte att vänstern inom Labour på sikt har någon chans att vinna majoritet inom partiet. Labours partiledning belönar öppet foglighet och straffar motstånd. Det vet de som vill behålla sina förtroendeuppdrag för att kliva vidare upp på stegen. Motsatsen fick Ken Livingstone känna av. Förutom några gamla vänsterrävar i parlamentet är det ingen ens som vågar ifrågasätta behandlingen av Ken Livingstone.
Av alla turer som sker inom Labourpartiet tror Ken Coates att dagens Labourparti är på väg att förlora all sin trovärdighet bland väljarna. Fortsatta nedskärningar, en nyliberal ekonomisk politik och ett flertal väljarsvek har medfört att regeringens stöd har rasat under det senaste året. Coates menar också att Blairs regering ser till att Thatchers nyliberala revolution håller på att permanentas till en sorts evig revolution. År 1997 var det inte minst delar av medelklassen som sade ifrån på grund av de konservativas försummelse av välfärdsfrågorna som gjorde att de röstade på Blair istället. Den här gången kommer väljarna att fundera två gånger innan de gör det igen. Samtidigt som de trogna Labourväljarna vänder sig bort från partiet och allt fler Labourväljare har tappat tron på partipolitiken över huvud taget. Inom gruvområdena kommer nog folk snart att sluta rösta. Och Ken Coates önskar rentav att Labour förlorar nästa parlamentsval på grund av att han menar att Blair hur som helst är en Tory och han tror då att vänstern då på nytt kanske får nytt självförtroende med tanke på att det ju faktiskt finns en potentionellt stark vänsterrörelse i landet. Ken Coates tror också på att det behövs en stark enande kraft och impulser utifrån för att åter igen skapa handlingsutrymme för vänstern inom Labourpartiet. En viktig impuls utifrån tror Coates kan komma från fredsrörelsen där det enligt honom finns den enda vänsterkraften som kan utmana Tony Blair.
Här i Sverige ser man Blair som som en stor symbol för "tredje vägens politik och största förnyare av socialdemokratisk politik". Vi har samtidigt en höger som säger att dagens regering här i Sverige bättre kan genomföra den politik som de i oppositionen aldrig skulle kunna genomföra utan stora protester. Visst ger det en tankeställare om den tredje vägens politik...........
Källa: Newsweek, Vänsterpress, TT.