2001-04-02
"Brist på arbetskraft kommer att dra ner Sverige i en djup kris", "Ekonomisk kris väntar på 20-talet", "Alla måste arbeta längre", "Brist på arbetskraft hotar tillväxt och älsa". Det påståendet har blivit vanligt i pressen det senaste åren. Men när SIF-tidningens Dag Bremberg och Anders Ellqvist granskade siffrorna och talade med experterna visade det sig att den bilden är långt från sanningen. Den bilden är både fel och vilseledande, men både arbetsgivare och politiker har stämt in i den högljudda kören. För de som är insatta klingar refrängen "arbetskraftsbrist" falskt konstaterar dom. Bland annat AMS-chefen Anders L Johansson säger att det är ren desinformation och vilseledande.
För det första konstateras det att trots det låga antalet födslar de allra senaste åren så har Sveriges befolkning fortsatt att växa. Alla prognoser pekar på en fortsatt, men långsam befolkningsökning.
För det andra så ökar även antalet personer i arbetsför ålder (20-64 år), och det kommer att fortsätta att öka i flera år. När nu 40-talisterna går i pension så kommer det att motverkas av att det föddes så många barn under vår så kallade baby-boom kring 90-talet. Först om 20 år kan man se en minskning av de arbetsföra men med endast 1 procent.
För det tredje så är det ingen allmän arbetskraftsbrist ens nu på högkonjunkturens topp. Dessutom tillbakavisas detta kategoriskt av arbetsmarknadsforskaren Anders L Johansson, som nu är chef för Arbetsmarknadsstyrelsen. Han menar att det är en helt felaktig bild som ges i den allmänna debatten och att det blir klart vilseledande när det talas om brist på arbetskraft. Själv säger han till SIF-tidningen: -Glöm det! Vi har ingen brist och svaret är nej! AMS-chefen säger vidare att situationen är fullt hanterlig enligt de direktkontakter han har med verkstadsföretagens chefer. Det är en helt annan beskrivning än av den som ges av SAF och Verkstadsföreningen. Arbetsgivarna har intresse av att påverka marknaden så att utbudet av arbetskraft blir stort och deras upprepade uttalanden om hotande arbetskraftsbrist trots hög arbetslöshet fick genomslag i medierna häromåret. Då kom också en rapport från regeringen, som varnade för att det föds för få barn och att antalet arbetsföra därför skulle kunna minska om 20 år. En annan förklaring av att det har blivit så här är ju naturligtvis att inte nyhetsjournalisterna hunnit sätta sig in i ämnet och "kris" är en bättre rubrik än "marginella förändringar i befolkningen, enligt osäkra prognoser". Av naturliga skäl så har också arbetsgivarorganisationerna den uppgiften att tända varningslampor innan det uppstår en brist eftersom det är deras plikt att säkra tillgången på arbetskraft med den rätta kompetensen.
Periodvis kommer det visserligen att bli större efterfrågan än utbud i några få yrkesgrupper då exempelvis lärare eller olika IT-specialister, men arbetsmarknaden är flexibel eftersom gränserna inte är fasta mellan olika branscher och yrken. Svenskar är rörliga och så också våra företag beroende på den enorma dynamik som finns så länge det inte finns en allmän brist och det är för närvarande inte aktuellt. Utan Anders L Johansson tycker det är direkt fel att påstå att det är arbetskraftsbrist när vi trots högkonjunkturen har enormt många människor utan jobb. Han påpekar vidare också att Sverige nu har en enorm arbetskraftsreserv med omkring 700 000 människor som vill ut på arbetsmarknaden därav 200 000 deltidsarbetslösa som vill ha heltid. Även Thomas Lindh som är professor vid Institutet för framtidsforskning håller med. Thomas konstaterar dessutom att Sverige idag har färre som arbetar än för 10 år sedan. Sysselsättningsnivån sjönk under 1990-talet, men beräknas att stiga de närmaste åren om inget oförutsett händer. Han pekar vidare på att talar man om arbetskraftsbrist handlar det egentligen mer om att det kommer att bli dyrt för företagen att skaffa sig arbetskraft, eftersom de flesta brister går att avhjälpa med tillräckligt höga löner. Därför har arbetsgivarna generellt ett intresse av att utbudet av arbetskraft alltid är stort. Lindh säger också att han aldrig hört talas om något exempel på att det någonsin i något land blivit en "arbetskraftskris". Motsatsen, alltså "massarbetslöshet" är verkligen ett problem för både individen och samhällsekonomin. Thomas tror inte heller på hypotetiska prognoser som sträcker sig längre än 10-20 år framåt i tiden. Skulle prognoserna slå in så kan man på 20-talet när den svenska arbetskraften är tom på arbetskraft ta till arbetskraftsinvandring precis som vi gjorde på 1960-talet.
Det är dock inte Sveriges ojämna befolkningspyramid som är problemet utan att de äldre blir allt äldre, vi lever längre. Thomas tror ändå inte på någon kris utan menar på att det är ett välfärdsproblem, men Sverige ligger klart bättre till än de flesta länder och tror att vi kommer att klara oss ganska bra.
SAF vill ha fler arbetssökande
SAF-ekonomen Patrik Karlsson medger att påståendena om arbetskraftsbrist i första hand kommer från arbetsgivarnas organisationer, men att det sedan är medierna som överdrivit riskerna och missförstått. Eftersom SAF visserligen har ett klart intresse av att förhindra att det uppstår bristsituationer, som driver upp lönerna och SAF inte har någon fast policy i frågan så kan Patrik Karlsson uttala sin uppfattning som expert.
Patrik säger i intervjun med SIF-tidningen journalist att massmedias bild av arbetskraften är överdriven och att krisrubriker är att ta i, men att de används ju av pressen av naturliga skäl. Han tycker även att det är fel att tala om generell brist då det fortfarande finns en reserv på hundratusentals svenskar utan felet ligger i att det är rekryteringsproblem i vissa branscher och att det är en helt annan sak än allmän brist på arbetskraft. Däremot vill han inte uttala sig om SAF har intresse av att överdriva bristerna för att få politikerna att stimulera ett ökat utbud av arbetskraft. Däremot påpekar han om att det är brist på arbetskraft i en bransch så att lönerna pressas upp vill man inte för att det sprider sig till andra grupper och därför vill man att arbetskraftsutbudet ökar. Problemet är att då blir fler arbetslösa, men Patrik hänvisar då till att SAF har flera förslag till åtgärder då bland annat sänkt a-kassa. Patrik själv inser att det skulle bli jobbigt för de arbetslösa och tycker inte bara att man kan använda piskan utan man måste ha morötter också.
Prognosmakarna själva tar överstånd från övertolkningar
"Prognoserna stämmer aldrig". De som påstår att det kan bli en arbetskraftskris i Sverige pekar gärna på befolkningsprognoserna, men prognosmakarna själva tar avstånd från övertolkningarna. Åke Nilsson, befolkningsexpert på Statistiska Centralbyrån pekar på att prognoser sällan stämmer det är ungefär som när man gör en väderprognos. Det är omöjligt att förutsäga befolkningsutvecklingen och ett exempel på detta är när man missade i prognosen 1994 då den kraftiga nedgången på födslar kom. Efter fem år kunde man se att prognosen slagit fel på omkring 100 000 barn och ungefär lika stora fel finns i tidigare prognoser, säger Åke Nilsson till SIF-tidningen. Åke visar att man bara egentligen kan gissa inom rimliga gränser (hypotetiskt) och när det slår fel så sker stora svängningar som kommer helt oväntat.
Åke tycker att det är vansinne att göra långa prognoser för att ständigt få revidera den varje år och det är motsägelsefullt. Det är inte vi på SCB som vill göra så utan vi får önskemål om långa prognoser genom att det finns en övertro på prognoser, menar Åke. Britta Hoem på SCB tycker det skulle vara bättre om man försökte se högst 10 år framåt i tiden. Trots att det alltid finns alternativ i prognoserna så uppfattas det ändå som huvudalternativet är den enda sanningen. Ingen vill ha alternativ utan vill bara ha en variant för det är det mest praktiska för planerna. I rapporterna skriver man också på var och varannan rad att så här kommer det säkert inte att bli och detta bortser man i de flesta fall från, enligt Britta. Dessutom säger både Åke och Britta att det är svårt att förklara hur osäkra prognoserna är och att det är en pedagogisk uppgift och dessutom har inte journalisterna tid att sätta sig in i ämnet.
När det gäller mediernas bild av en hotande arbetskraftskris så tycker de båda att det är överdrivet och att sedan översätta det till att det kommer att finnas behov av arbetskraftsinvandring är förvånande. Britta Hoem blev glatt överraskad när statsminister Persson stod på BB och sa "föd fler barn". Sverige har aldrig tidigare haft en politik som syftar till att få upp födelsetalen, men däremot har vi haft en politik som ska göra det möjligt att leva med det antal barn som man själv vill, säger Britta till SIF. Britta avslutar intervjun med att det aldrig någonsin blivit en verklig kris i Sverige på grund av befolkningsförändringar!
Therese Rajaniemi/ som skrotat allt prat om arbetskraftsbrist! Utan det är snarare en välfärdsbrist och omställningsbrist!
Källa: SIF-tidningen