2001-09-02
Klippt från Transportuppdraget där Transports förbundsordförande har ordet om nya LAS.
 |
Sedan den första januari gäller nya regler i LAS. Numera kan ägare till företag med högst tio anställda undanta två favoriter vid en uppsägningsförhandling. Det var rätt så mycket diskussion om lagen när miljöpartiet beslutade sig för att stödja de borgerliga kraven på en försvagning av LAS. Men nu, när lagen trätt i kraft, är det tyst. Det är synd.
Det verkar bli som vi befarade: I ett litet företag med tre, fyra anställda finns det över huvudtaget inte längre någon anställningstrygghet. Nyligen åkte, till exempel, en äldre man ut efter närmare 20 års anställning vid en bensinmack. Arbetsgivaren åberopade arbetsbrist och undantog en ung kvinna från turordningslistan. Hon hade bara varit anställd någon månad. Vi har inte någon laglig möjlighet att stoppa en sådan uppsägning. Arbetsgivaren har verkligen rätt att anställa ungdomar ena dagen och sedan åberopa arbetsbrist och undantagsregler den andra.
Lagen är så formulerad att vi inte ens har möjlighet att domstolspröva om arbetsgivaren har kringgått lagstiftarens intentioner när hon/han anställer unga och säger upp äldre.
Miljöpartiets företrädare brukar ändå hävda att det finns skydd. De har drivit fram en skrivning som förbjuder diskriminering i samband med undantag från LAS-listan. Om den utsparkade kommer från ett på arbetsplatsen underrepresenerat kön, är homosexuell eller invandrare kan företagsägaren tvingas motivera eller till och med straffas för sitt agerande. De grupperna skyddas nämligen av diskrimineringslagar som enligt miljöpartiet ska kunna överordnas undantaget i LAS.
En äldre sliten man på en manlig arbetsplats kan dock aldrig diskrimineras. Lika lite kan en kvinna diskrimineras om hon ersätts av en annan, men yngre och mindre sliten kvinna. Samma sak med invandrare och homosexuella: de åker ut, lätt som en plätt, bara arbetsgivaren antingen ersätter dem med en ny anställd från samma kategori, eller visar att företagsledningen inte haft någon diskriminerande syfte med undantagen.
Summan av kardemumman blir att det alltid är okej att sparka ut dem som LAS egentligen skulle skydda, nämligen äldre arbetare som har svårt att hitta ett nytt jobb om de blir av med det gamla.
För att inte företagen ska stå med en helt igenom slutkörd och åldersstigen personalstyrka öppnar dock gamla LAS för undantag när fack och arbetsgivare kommer överens. Och eftersom fack och arbetsgivare har ett gemensamt intresse av att företagen lever vidare har det gjorts mängder av avsteg från principen först in och sist ut. I de fallen har dock frågan fått en allsidig belysning som motverkat godtycke. Därför var LAS, i sitt ursprungliga skick, en relativt väl balanserad lag som fördelar ansvar och krav mellan företag, fack, anställda och samhälle på ett rimligt sätt. Nu finns det inte längre någon balans i små företag. Ägarna har knappt några förpliktelser alls.
Det här öppnar inte bara för individuell otrygghet för de anställda. De nya undantagsreglerna öppnar också för en mer svåröverskådlig form av social dumping. Lagen ökar möjligheterna att driva företag med usel arbetsmiljö och mänsklig exploatering som affärsidé. När konsekvenserna kommer i form av allt tätare sjukskrivningar och lagstiftade krav på rehabilitering är det bara att provanställa ett par 20-åringar, vänta någon månad, kalla till uppsägningsförhandlingar under åberopande av arbetsbrist och sparka ut de utslitna.
Det är skamligt att en sådan lag kan träda i kraft utan debatt.
Det är skamligt att lagen gäller retroaktivt: att de som tjänat in en trygghet plötsligt blir av med den.
Och det är skamligt att ett parti som kallar sig miljöparti kan strunta så fullständigt i arbetsmiljö och anställningstrygghet för utsatta grupper.
Orden är skrivna av
Hans Wahlström
Transportarbetareförbundets ordf.