Kapitel 2. "Rätten till stridsåtgärder."

Strejkrätten är en demokratisk fri- och rättighet som är helt nödvändig för att de anställda skall kunna uppnå rimliga löner och anställningsvillkor. De försök att begränsa strejkrätten som inleddes med den Nicklassonska utredningen under den socialdemokratiska regeringen och som fortsätter i genom den borgerliga regeringen, är ingen nyhet. Staten har alltid försökt lägga bojor på denna rättighet eftersom den är det viktigaste medlet de anställda har att ta till för att uppnå fackliga mål.
(*Detta är en orsak varför till VI i Rättvisa-Solidaritet-Jämlikhet kämpar för att behålla konflikträtten, som NU andra gör allt för att avskaffa på olika vis. Under skenet av annat!!!!!)

2.1.   Den Nicklassonska utredningen

I februari 1991 presenterade ensamutredaren och förre förbundsordföranden Lars Erik Nicklasson utredningen Spelreglerna på arbetsmarknaden (SOU 1991:13).
Utredningen innehåller flera viktiga inskränkningar i fackföreningarnas förhandlings- och konflikträtt. ALLA Nicklassons förslag återfinns mer eller mindre tydligt i direktiven (Dir 1990:26) Den var ett rent beställningsarbete från den Socialdemokratiska regeringen.
Utredningen har remissbehandlats. De fackliga organisationerna var över lag kritiska. SAF var mer positiv.
Utredningen innebär att den Socialdemokratiska regeringen har erbjudit den borgerliga regeringen ett dukat bord när det gäller att beröva de anställda viktiga fackliga rättigheter. Förslagen bereds för närvarande i regeringskansliet och man kan förvänta sig att de kommer i lagform.

2.2.    Obegränsade strejkskadestånd

1928 införde den dåvarande borgerliga regeringen en regel om att arbetare som deltog i olovliga stridsåtgärder kunde ådömas ett skadestånd om högst 200 kr. Åtgärden ledde till den största politiska strejken dittills i Sveriges historia. När medbestämmandelagen (MBL) infördes 1977 togs 200:- spärren bort genom en lottseger för de borgerliga partierna i den dåvarande jämviktsriksdagen.  Socialdemokraterna avgav ett vallöfte att regeln skulle återinföras. Så skedde också.

Våren 1990 blev det en regeringskris på grund av den Socialdemokratiska regeringens krispaket med strejkstopp, lönestopp m.m. (*Kjell Olof Feldt) I paketet ingick också ett förslag om att höja strejkskadeståndet till 5 000 kr. På grund av häftiga protester, bl.a. politiska strejker, lades det på is. Det återkom delvis i Nicklassons utredning.
Nicklasson föreslog att reglerna om skadestånd vid olovliga strejker skulle skärpas. Förslaget har antagits och gäller från och med den 1 juli 1992. (* ytterligare en vinst för SAF och för de som går deras ärenden.)

De nya reglerna innebär att 200-kronorsregeln i 60§ sista stycket MBL togs bort. Enligt arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund ska bedömningen i stället kunna variera beroende på karaktären av fredspliktsbrottet. Det innebär att skadestånden för en olovlig konflikt, som varken innehåller försvårande eller förmildrande omständigheter skall ligga på nivån 2.000 kr i 1992 års penningvärde. Storleken av skadeståndet ska bestämmas efter skälighetsbedömning i varje enskilt fall. Avgörandet blir sådana omständigheter som lag och avtalsbrottets grovhet, skadans omfattning, den skadevållandes större eller mindre skuld, den skadelidandens medvållande och den skadegörande handlingens beskaffenhet i övrigt (proposition 91/92:155 sid 6 och 7).
Nivån kommer dessutom att justeras med hänsyn till penningvärdesförsämringen.
(*Säga vad man vill om SAF, men de har räknat ut allt.)
Om arbetsdomstolens praxis för relationsbedömning följs enligt tidigare domar (maximalt 600 kr) blir det högsta beloppet i 1992 års penningvärde 6 000 kr.
Departementschefen vill inte ha några bestämda skadeståndsbelopp i själva lagtexten. På så vis överlämnar han åt domstolen att skärpa skadestånden. Detta sker trots att lagrådet påpekat att det blir en betydande rättsosäkerhet om man inte slår fast storleksordningen i själva lagtexten. "Det kan inte uteslutas att nivån på utdömda skadestånd i rättstillämpningen kommer att avvika från vad som uttalats i motivet till lagförslaget" (propositionen sid 12.)
Förslaget innebär att arbetsdomstolen kan utdöma helt obegränsade strejkskadestånd vid otillåtna stridsåtgärder om detta bedöms rättspolitiskt lämpligt.

2.3   Motiven till förslaget

Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund anger i propositionen flera olika skäl till varför skadeståndet skall höjas.

1. Skadeståndet har varit oförändrat 200 kr sedan 1928. Detta är inte något godtagbart skäl för att höja skadestånden. Det viktiga är om lagstiftningen med sin nuvarande utformning ger några påtagliga nackdelar.
2. Vilda strejker och särskilt hot om sådana leder i många fall till löneökningar utöver gällande kollektivavtal, vilket förorsakar oro även på den övriga arbetsmarknaden.
   Nicklasson uttrycker det så här:
   "Huruvida hot om vilda konflikter har ökat och haft betydelse för löneglidningen är inte belagt i och för sig. Från arbetsgivarhåll.... har sagts att hot om vilda konflikter haft stor betydelse för såväl löneglidningen som tillkomsten av lokala avtal". (SOU 1991:13 sid 120).
   Löneglidningen har helt andra orsaker än de vilda strejkerna. Nils-Henrik Schager, chefsekonom på statens arbetsgivarverk, har visat att bristen på arbetskraft är den absolut viktigaste orsaken. Nils-Henrik Schagers forskningsresultat har redovisats bl.a. i SAF-tidningen den 26 oktober 1990. (Se också ekonomisk debatt 1988 sid 615, SvD 1990-11-05.)
   I den Nicklassonska utredningen finns ett siffermaterial om löneglidning och antal olovliga strejker (sid 47, 50) I diagram 1 är dessa båda siffermaterial sammanförda. Resultatet blir ett diagram som visar precis som Schager konstaterat att antal vilda strejker och löneglidning inte hänger samman!!! (Diagram återfinns i SOU 1991:13 (Nicklasson) sid 47 och 50).
3. Jämviktförhållandet arbetsgivare/arbetstagare.
   "Till bilden hör att arbetsgivarens skador ofta uppgår till mycket stora belopp redan vid en kortvarig stridsåtgärd. Som en jämförelse kan nämnas de ganska betydande skadestånd som utkrävs av arbetsgivare, som gör sig skyldig till tämligen bagatellartade brott mot vissa regler av ordningskaraktär i den arbetsrättsliga lagstiftningen". (Propositionen sid 6).
   De förändrade strejkskadestånden innebär att domstolen kan döma ut mångdubbelt högre skadestånd av arbetstagare, som deltar i olovliga stridsåtgärder. Det medför en viktig förändring av maktrelationerna på arbetsplatsen. Några motsvarande förslag till förändringar till arbetstagarnas fördel finns inte!
   
   I den socialdemokratiska reservationen i arbetsmarknadsutskottet säger Ingela Thalen m.fl. bland annat följande:
   "Utskottet ser det som en grundläggande förutsättning för att spelreglerna på arbetsmarknaden skall fungera att balansen mellan parterna inte rubbas på ett allvarligt sätt. Regeringens förslag att nu avskaffa 200-kronorsregeln är ett i raden av olika förslag, som på ett allvarligt sätt kommer att rubba denna balans". (arbetsmarknadsutskottets betänkande 1991/92:AU 7 sid 10.)
4. Skadeståndet skall avhålla från deltagande i vild konflikt (prop. sid 6, SOU 1991:13 sid 122).
   Nicklasson ger inget underlag för denna uppfattning. Tvärtom: "Erfarenheterna från framförallt Danmark talar emot att skadestånd skulle ha en betydande preventiv effekt. Antalet olovliga konflikter har också varit i stort sett oförändrat i Sverige de senaste decennierna oberoende av penningvärdesförsämring och en tillfällig höjning av skadestånden 1977-84. Det är utredningens uppfattning att förklaringen till antalet olovliga konflikter snarare beror på den ekonomiska situationen i samhället. Kulturella och historiska förklaringar finns också. Det finns möjligen en konkret omständighet som har betydelse och det är styrkan hos den lokala fackföreningen. Ju starkare ställning den har ju mindre torde risken för avtalsstridiga konflikter vara. (SOU 1991:13 sid 121).
   Löneförhandlingsutredningen  kan alltså inte av sitt statistiska material "ha en bestämd uppfattning" att det finns ett samband mellan skadeståndets nivå och antalet strejker.

2.4  Fakta visar att det är antalet "lockouterna" som ökat

Löneförhandlingsutredningen presenterar ett siffermaterial som belyser antalet konflikter (lockout, strejk och vild strejk) under 1980-talet. Granskar man hela materialet från statens förlikningsmannaexpedition (perioden 1969-89) visar det sig att det är arbetsgivarnas lockouter som är det stora problemet. De vilda strejkerna har minskat i betydelse.

2.5  Höjda strejkskadestånd har negativa effekter

Höjda skadestånd undanröjer inte orsakerna till de vilda strejkerna. Som löneförhandlingsutredningen konstaterar finns det inget som tyder på att höjda strejkskadestånd minskar antalet strejker. Det var fler strejker år 1977-84 när strejkskadestånden var obegränsade än efter 1985 när 200-kronorsregeln åter var huvudregel. SAF vill att det skall "svida i skinnet" på den som strejkat. Säkerligen kommer en del arbetsgivare som gärna vill "TUKTA FACKET" att uppträda mer arrogant när strejkskadeståndet är högt. Nuvarande ordning på arbetsmarknaden bygger på att avtal skall hållas. Många arbetsgivare gör inte det och respekterar inte heller förhandlingsordningen. De förhalar och fördröjer förhandlingar, de uttalar sig nedsättande om facket och enskilda medlemmar. Det är ofta i sådana företag och situationer som vilda strejker uppstår. En vild strejk fungerar ofta som en nödventil. Efter strejken normaliseras förhållanden och tvisten löses. Att förhållandet ska bli normalt önskar också de flesta chefer. Det är en viktig anledning till att så få vilda strejker hamnar i arbetsdomstolen. Arbetsgivaren vill inte riva upp de sår som börjat läkas genom att i domstolen föra fram anklagelser och krav på skadestånd mot de anställda.

2.6   Men det kommer en tid efter den vilda strejken också

Reglerna om obegränsade strejkskadestånd innebär enligt propositionen att domstolen ska ta större hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall. (sid 78). Hur SAF uppfattat detta är klart. SAS har stämt de flygvärdinnor som i juli 1992 strejkade för att arbetsgivaren vägrade lyssna på deras skäl i förhandlingarna om sammanslagning mellan SAS och Linjeflyg. Arbetsgivarföreningen har där genom SAS genomtrumfat att man i domstolen yrkar 7.000 kr av varje strejkande. Tar man dessutom hänsyn till att det rör sig om ett par hundra strejkande kommer man upp i sammanlagda skadeståndsnivåer, som aldrig tidigare utdömts i AD. I en sådan situation kan man förvänta sig att de anställda gör allt för att hålla nere skadestånden. (hålla sig på mattan). Tvisten förbittras i domstolsförhandlingarna och dessa blir svåra och långa. Skadestånden skall sedan även drivas in av arbetsgivaren, vilket ytterligare förlänger det förbittrade klimatet på arbetsplatsen.
Den som kräver skadestånd av någon annan i domstol ska kunna bevisa att den han stämmer skadat honom. I strejkmål har arbetsdomstolen i praktiken vänt på bevisbördan. En arbetare som varit på arbetsplatsen måste i princip kunna visa att han inte har deltagit i strejken, för att undgå skadeståndsansvar. Domstolen betraktar strejken som en kollektiv åtgärd.
När det nu kommer att röra sig om mycket mer kännbara belopp, är det juridiska ombudets skyldighet att på ett mer noggrant sätt verkligen redovisa och försöka bevisa de påståenden, som arbetaren lägger fram för honom. Man kan nog förvänta sig att domstolsförhandlingarna kommer att dra ut på tiden mer än för närvarande. Arbetsgivaren tappar produktionstimmar och de anställda som är där för att försvara sin sak förlorar sin lön.

2.7  Högre skadestånd för arbetsgivarens brott

Som framgått är det lockouterna som är det stora ekonomiska samhällsproblemet i Sverige när det gäller stridsåtgärder. I andra länder, exempelvis Tyskland, finns omfattande restriktioner i arbetsgivarens rätt att vidta lockout. Nicklasson hade inte i uppdrag att se på hur man skulle komma åt det problem som lockouterna innebär. Däremot skulle han se över samtliga skadestånd, inte bara strejkskadestånden. De skadestånd som kunde vara aktuella att höja när det gäller arbetsgivaren är för de brott mot MBL och ingångna avtal. Nicklasson kom emellertid inte med något förslag här.
I utredningen skriver Nicklasson att han inte haft möjlighet att dra sådana slutsatser att förslag om förändring av sanktion mot företagets brott kan motiveras. Detta beror enligt Nicklasson på att det saknas tillräckligt underlag som visar ett samband mellan en låg skadeståndsnivå och bristande respekt för arbetsrättsliga regler.
SAF har fått gehör för sina krav på höjt strejkskadestånd. De fackliga organisationernas uppfattning att det behövs högre skadestånd för att få arbetsgivare att följa lag och avtal, tycker regeringen tydligen inte är lika viktigt.
(*R-S-J vill därför stödja de fackliga organisationerna och samarbeta för att inte verka för splittring. Detta kommer bara att gynna SAF och en borgerlig makt om de kommer i regeringsställning.)

2.17   Maktförskjutning till arbetsgivarnas fördel: igen!

Det föreslagna medlingssystemet kommer att förlänga avtalsförhandlingarna. Ett i tiden utsträckt medlingsförfarande gynnar i praktiken arbetsgivaren som lugnt kan avvakta medlarens agerande utan att behöva ta några egentliga initiativ.
Även förslaget om riksmedlare innebär ett trendbrott. I många andra länder, ex Norge, har staten en styrande funktion i arbetsmarknadsparternas förhandlingar. Det medför att staten ofta upphöjer den statliga medlarens slutförslag till tvingande avtal genom lag. I princip medför detta att man lyfter av arbetsmarknadens parter ansvaret för förhandlingarna.
Sammanfattningsvis kan man säga att förslaget om en riksmedlare och de nya tvångsmöjligheter som denne utrustas med, innebär att arbetsmarknadsparternas ansvar för lönebildningen minskar. Deras roll övertas av staten.

2.8    Samhällsfarliga konflikter
2.9    Ordningen på den privata sidan
2.10  Ordningen på den statliga sidan
2.11  Ordningen på den kommunala sidan
2.12  Nicklassons förslag
2.13  Vad får förslaget för effekter?
2.14  Tvångsmedling
2.15   Nicklassons förslag
2.16   Motivering till förslaget
2.18   Stridsåtgärd mot företag utan arbetstagare

Dessa kan Du beställa via E-mail hos R-S-J. Det är mycket tung text och kan upplevas tråkig eftersom det är mycket textmassa. Men du som vill och är van att läsa utredningar Beställ den gärna!

	Website: www.rajaniemi.com    © Copyright 1998 - 2002 Mats & Therese Rajaniemi