2001-11-06
VARNING !!! VARNING !!!
I dag - måndagen den 5 november 2001 - blev jag så förbannad så att min armbandsklocka nästan stannade då jag hörde Göran Persson på den socialdemokratiska partikongressen i Västerås.
Varför då? Jo, den STORE socialistledaren Persson hade fräckheten att citera Palme i dagens tal i Västerås. Hur fräck får han vara, Lill-Bush?
Jag blir alldeles rasande när jag hörde Persson citera Palmes fördömanden av Francoregimen och regimen i Tjeckoslovakien (satans mördare respektive diktaturens kreatur).
Att citera Palme är - milt sagt - att blanda ihop äpplen med päron.
Palme sade detta under det kalla kriget och mot nationer som inte alls kan jämföras med dagens situation.
För vem håller på talibanerna i dag? Det är som att skjuta på sittande fågel att träffa talibanerna?
Vidare:
(s) med Persson och Lindh i spetsen kan inte ens kan säga att krig är
ett misslyckande. Nej, det säger ingen av dem. Anna Lindh fick en fråga
för ett par veckor sedan av dagens eko om inte "krig alltid är
ett misslyckande". Hon svarade INTE nej på den frågan. Hon
sade någonting i stil med att "krig inte är bra".
(Sic!)
Persson sade i stället i dag att det inte går att förhandla med talibanerna.
Nähä - vad har Arafat och Peres fått göra? Och andra ledare i den konflikten? Förhandla förstås. Vad får man göra i Nordirland? Förhandla. Förr eller senare hamnar man alltid vid ett förhandlingsbord. Vem ska man förhandla med om inte med fienden?
Dessutom:
Det är inte bevisat att talibanerna ligger bakom detta. Det påstår
USA som tillsammans med Storbritannien skapade talibanerna (för att "röka
ut Sovjetunionen). Några bevis har USA INTE lagt fram. Men Persson/Lindh
låter sig nöja med det.
FN:s säkerhetsråd har beslutat att USA får försvara sig.
Visst!
Men det står INGENTING i beslutet om att det ger USA rätt att bomba. Den rätten och tolkningen har USA tagit på sig självt. Och får applåder av Göran "Lill-Bush" Persson.
Det är för ynkligt.
Än en gång:
I Perssons värld finns ingen plats för förhandlingar.
"Det finns gränser för vad vi tål" (eller något sådant sade han idag för att avböja förhandlingar med talibanerna). Det är ett hemskt krigsspråk - varför reagerar ingen av delegaterna?
Dessa FEGA anpasslingar - EN GÅNG TILL - FEGA anpasslingar - sitter där och tiger i bänkarna...
Stalin skulle vara grön avund inför denna likriktning. Ack ja...saknaden efter Palme är OFANTLIG.
CURT CARLSSON
Journalist sedan 1969 - varav drygt 28 ar pa
salig Arbetet i Goteborg.
Inflikande kommentar:
För att travestera på ett känt Palmecitat, när USA gick in i inbördeskriget i Vietnam: ”Det fantastiska är att detta fortsätter, att dessa satans svikare får hålla på som det sker.” Det går inte att underskatta vikten av Palmes ledarskap i denna fråga. Dagens Nyheters utsände i Washington vid den tiden, Sven Öste, har skrivit om ”den betydelse som Palme hade för ’duvorna’ i Senaten samt för hela anti-krigsrörelsen, i synnerhet vid universiteten. Hans principiella ställningstagande och de svenska protesterna stärkte denna sida av inbördeskampen i USA, som till slut fick rätt.”
Enligt Bob Musli, ordförande i Läkare mot kärnvapen som 1985 fick Nobelpriset: ”Till oss som kämpade mot kriget var Palme en ledstjärna av mod och ren sanning. När man tänker på den förödelse som USA orsakade överallt i Indokina, kunde ingen kritik vara för hård. Den är särskilt viktig när den kommer från ett respekterat lands statshuvud.”
Olof Palme skulle inleda sitt kraftfulla motstånd mot det amerikanska kriget. I Gävletalet den 30 juli 1965 sade han bland annat: ”Vi möter den enskilda människoöden på ett förfärande enkelt sätt. Vi ser bilder av plåga och tortyr, av stympade barn, lemlästade människor. . . . Var reaktion är medkänsla, en känslans upprördhet inför ett meningslöst lidande. Ty förbrytelsen blir alltid en förbrytelse, och terrorn förblir alltid terror, även om den utförs i namnet av höga mål och principer. . . .
”Det är en illusion att tro att man kan möta krav på social rättvisa med våld och militära maktmedel. . . .
”Jag vet inte om bönderna i Vietnams byar— för det är ju om Vietnam som jag mest har talat— har några utopier, några drömmar om framtiden. De intryck man får förmedlar en känsla av hopplöshet och resignation, av förvirring och förtvivlan över en maktpolitisk kamp som går ut över deras livsbetingelser. Drömmer de om framtiden, sker det förmodligen i enkla kategorier: en tillvaro i fred, utan svält, och där deras människovärde respekteras. För dem ter sig den utopin sannolikt overklig och avlägsen. För oss verkar den beskedlig och självklar. Det ger också en bild av kontrasterna i dagens värld."
Med denna människosyn; där de vanliga människorna gick före maktens väl och ve, så är det svårt att tro att Palme idag helt skulle understödja den aktion som pågår mot Afghanistan. Och de satans svikare Palme syftar på i sitt citat är USA, men det intressantaste hittar man i Gävletalet där Palme säger: Det är en illusion att tro att man kan möta krav på social rättvisa med våld och militära maktmedel. . . . och det är även högaktuellt idag med tanke på kriget i Afghanistan där det idag är de civila människorna som åter får lida ytterligare för den regim som kommit till makten med hjälp av USA och Saudiarabien. Vilket man helst vill glömma bort i debatten när man diskuterar talibanregimens uppkomst till makten.
Therese Rajaniemi